Riksbankens missar

Under den borgerliga regeringen har Sverige faktiskt förlorat åtskilliga arbetstillfällen på grund av regeringens arbetslinje och Riksbankens katastrofala missar med reporäntan. Faktum är att sedan 2-procentsmålet infördes har man missat målet med knappt 10 procent räknat över hela perioden! KPI-index ligger idag faktiskt så pass mycket under det förutbestämda 2-procentsmålet.

Det här faktiska resultatet har att göra med de nationalekonomiska beräkningsmetoderna. Utveckling av statistiska metoder och databehandling har bidragit till att göra numeriska beräkningsmodeller omhuldade inom såväl samhällsforskning som media. Journalister inom tidningar och TV har däremot inte den kunskap som krävs för att genomföra en kritisk granskning av ekonomiska och poliska beslut, som på ett avgörande sätt påverkar hela samhället. För den enskilda individen har ju politiska beslut en avgörande betydelse för inkomst och välfärd. Media frossar i stället gärna i övertygande sifferdata som skapar rubriker på motsvarande sätt som det politiska etablissemanget lockas av statistikens opinionsbidande effekter. Teknologiska framsteg har dessutom gjort numeriska metoder flitigt använda inom alla offenliga verksamheter. Numerisk integration kan också vara ett mycket användbart verktyg om man kan förlita sig på den kunskap som finns tillgänglig för tillfället. Men inom ämnen som nationalekonomi liksom andra samhällsvetenskaper är den befintliga kunskapen inte tillräcklig. För snart 10 år sedan betonade Urban Bäckström att kunskapsbristen i flera avseenden försvårar ekonomiska prognoser. Svårigheterna har upprepats i både föreläsningar och flera av Riksbankens återkommande rapporter: Det kan t.ex ifrågasättas om det föreligger något samband mellan penningmängd och inflation; bristande kunskap om störningar som kan inträffa och som kan ge upphov till stigande eller fallande inflationstakt och hur olika störningar sprider sig genom ekonomin; substitutionsbenägenheten har inte kunnat beläggas på aggregerad nivå; osäkerhet om hushållens tidspreferens, dvs. deras värdering av konsumtion idag i förhållande till framtiden...Exempel på osäkerheter kan mångfaldigas.

Katastrofala svängningar

Osäkerheter som på detta sätt inryms i den ekonomiska politiken kan också förklara den svaga ekonomiska situationen i flera länder i södra Europa. I Grekland har det ju dessutom sedan länge etablerats en politisk kultur, som lämnar fältet öppet för utbredd korruption särskilt bland offentligt anställda.

Effekterna av dåligt skötta offentliga finanser - som vi sett i t.ex Grekland, flera europeiska länder brottas med samma ekonomiska och politiska problematik - men därutöver väl tilltagna skattefinansierade löne- och pensionssystem för politiker, ämbetsmän etc kan riskera att systemen hamnar i katastrofala självsvängningar med kraftiga ränterusningar, som i bästa fall efter en viss tid faller pladask tillbaka till under 1 procent. I sämsta fall - som i Grekland - rusar räntan förmodligen mot ännu högre höjder.

Kommer krisen till Sverige?

Lyckligtvis är de nordiska länderna ännu inte i samma utsatta läge, men frågan är bara hur länge vi lyckas hålla oss utanför konkurskarusellen. I Sverige ska ju Riksbanken hålla ställningarna mot inflationen, som skall hålla sig i närheten av målet 2 procent. Sedan 1996 har den genomsnittliga inflationen varit 1,3 procent. Avvikelsen på årsbasis kan vara plus-minus en procent, men har man en genomsnittlig avvikelse under så lång tid som under 15 år ser resultatet mycket annorlunda ut: Kpi-index enligt 2-procentsregeln skulle ligga vid 346 men faktiskt index är 311, vilket betyder att differensen är ca 10 procent! Fortsätter Riksbanken efter samma beräkningar är vi frammme vid 2-procentsmålet år 2021! Den här utvecklingen tillsammans med regeringens s.k. arbetslinje visar sig vara fullständigt katastrofal för den svenska arbetsmarknaden. Den naturliga frågeställningen är då vem som skall ta ansvar för alla förlorade arbetstillfällen över åren? Det är helt klart att Sverige behöver en ny regering, som bygger vidare på den sociala demokratin som kan skapa arbete åt alla!

Avslutningsvis några väl valda ord av Bertrand Russel, som för snart hundra år sedan kallade liknande problem som här ovan berörts för den representativa demokratins brister: 'inom politiken drivs man av en känsla av egen betydenhet, som är oskiljaktig från framgången i en kamp om offentligt erkännande. Där finns en nästan oundviklig vana att hyckla, en cynisk stämning och känsla av att ingen kan behålla sin ställning utan bedrägeri'.

 

Läs hela artikeln här!